Förlossningsberättelse

Nu ska jag försöka skriva ihop min mycket spännande berättelse.
Lillan ligger i sin säng och sover nu så jag ska försöka hinna skriva, hon tycker inte alls om att ligga ensam så vi får se hur långt jag hinner.
Det hela började lördagskvällen den 17/3 kl 22.00 med att mitt vatten gick.
Vi hade sett klart på gladiatorerna och var på väg ut med Daisy och jag skulle bara kissa först.
När jag kissat färdigt och reste mig upp märkte jag att det kom mera vätska.
Jag satte på mig en binda för att se om det kom mera vatten och berättade sedan för J att jag trodde att vattnet hade gått.
Så vi klädde på oss och gick ut med Daisy samtidigt som jag ringde en vän och frågade hur det kändes när vattnet gick.
När vi kom in igen, vid ca 22.30, ringde jag förlossningen och sa att jag trodde att mitt vatten hade gått men att mina värkar inte hade kommit igång.
Hon var jättetrevlig och sa att vi får avvakta men att hon skulle boka in mig för en undersökning dagen efter kl 11.15.
Jag bad J att gå ut i bilen och installera babyskyddet utifall vi skulle behöva åka iväg redan ikväll.
Nu ringde jag min mamma och berättade samt skickade sms till mina syskon.
Alla tyckte att det var väldigt konstigt att jag inte kände någonting alls!
Strax efter kl 23 kom en värk som bara blev starkare och starkare.
Den här värken satt i hela tiden och gav aldrig med sig.
Nu tog jag en stor panodil för att det skulle släppa lite.
Jag sprang på toan hela tiden och nu kom det blodblandat vatten (säkert slemproppen) och jag ringde förlossningen igen (hon hade sagt åt mig att ringa tillbaka om det kom blod.)
Eftersom att det inte var klart blod bad hon mig att avvakta igen och ta en till panodil. Jag berättade för henne att jag inte kunde klocka mina värkar eftersom att den jag fått satt i hela tiden.
Hon bad mig ta den där panodilen plus att lägga på värme och att jag skulle kämpa vidare(!)
Efter att jag lagt på värmedynan på magen ca kl 00 (jag hade bara ont i nedre delen av magen, inget i ryggen) kunde jag börja klocka värkarna, och dom kom med 2 minuters mellanrum.
Jag kunde inte sitta ner för det gjorde för ont så jag stod på knä lutandes på soffan.
J visste inte vad han kunde göra och försökte lugna mig och ville att jag skulle lägga mig i soffan, men det tog verkligen stopp!
Då ringde jag förlossningen en tredje gång, nu var klockan 01.01 och jag berättade snällt för damen (samma bm hade svarat alla gånger) att jag inte klarade av att vara hemma längre och att jag måste få komma in.
Då kkläcker hon ut sig att det är fullt! Kunde hon inte sagt det första gången jag ringde?
Men att om jag håller ut lite så kanske(!) det blir ett rum ledigt.
Nu var det inte långt ifrån att tårarna sprutade, men jag sa till henne att jag inte kunde hålla ut.
Så hon skulle ringa runt lite och återkomma till mig.
Efter vad som kändes som en evighet ringde hon tillbaka och sa att jag får åka till Jönköping.
När vi la på så brast det för mig (jag trodde aldrig att jag skulle klara mig ända till Jönköping.)
J frågade vad hon sagt och jag berättade. Han svar var "men då måste vi ju åka på en gång!"
Så vi slänge oss in i bilen, jag i baksätet med en handduk och en påse (ifall jag skulle behöva kräkas.)
Bb-väskan och lillans väska fick vi med oss men jag hade glömt att lägga i necessären så den och drickan blev kvar hemma.
När vi åkt i 5 minuter springer det ut tre rådjur framför bilen och jag tänkte att det här blir ju en rolig resa!
När vi hade åkt i 2 mil sa jag till J att han fick ringa efter ambulansen för nu gick det inte längre.
Och han frågade om jag var säker på det? Jag har aldrig varit mer säker i hela mitt liv!
112 svarade och var jättetrevliga, de skickade en ambulans som skulle möta upp oss i Ödeshög. Samtidigt var hon snäll nog och kopplade oss (vi hade högtalartelefonen på i bilen) till en bm som kunde guida oss.
Självklart fick vi prata med den tjuriga kärringen som jag pratat med hela kvällen.
Hennes svar på att en ambulans skulle möta upp oss var:
-Jaha, kom dom inte längre? Dom behöver ingen ambulans, det är bara att fortsätta att köra. Jag kan inte göra så mycket i telefon!
Den trevliga kvinnan på 112 sa bara att men nu har jag skickat en iaf som möter upp dom, sen la bm på.
Nu såg vi ambulansen och vi la på, och hon från 112 önskade oss ett stort lycka till, och att vi skulle sätta på varningsblinkers så att dom skulle se oss.
Ambulansen såg oss inte.
Så vi vände och körde efter dom ut på motorvägen och där fick de syn på oss.
Nu klättrade jag över till ambulansen och vi fortsatte mot Jönköping.
J fick åka i våran bil efter.
Ambulansmannen berättade att han inte så ofta varit med om förlossningar i ambulansen men att jag var hans tredje den här veckan, men han trodde inte att jag skulle hinna föda innan vi var framme ändå.
Nu fick jag lustgas som jag gav bort efter tre andetag då jag inte alls tyckte att den var så trevlig!
Han fortsatte att småprata lite och jag koncentrerade mig på min andning, jag hade ju läst att jag skulle försöka andas ljudlöst och det lyckades jag ganska bra med.
Tillslut bad ambulansmannen mig att säga till när värkarna kom så att han kunde klocka dom.
Nu kom värkarna med 1.5 minuters mellanrum.
Strax innan Jönköping fick jag min första krystvärk.
Sen kom det en herrans massa svängar och rondellrar, tydligen behövde vi åka igenom hela staden innan vi var framme vid sjukhuset.
När vi väl var framme frågade J om allt gått bra och till svar fick han av ambulansmannen:
- Ja det har bara gått bra! Det blev två stycken, en svart och en vit :)
Nu skulle dom lasta ut mig och jag höll mig fast i sängen samtidigt som dörren blåser igen på min hand.
Dom bad så mycket om ursäkt och samtidigt fick jag en annan smärta att tänka på :P
Vi kommer in på rummet 02.50 och jag ber om eda.
Barnmorskan berättar då för mig att jag är öppen 10cm och att det inte är någon idé, men att jag kan få lite lustgas.
Jag tackar snällt nej till lustgasen och säger att jag mådde fruktansvärt illa av den.
Men hon satte iaf den på lägsta möjliga och sa att jag fick andas om jag ville.
Så jag andades några andetag i taget när det gjorde som ondast.
Ambulansmännen säger nu hej då och var chockade över att jag var fullt öppen, lika så var jag!
Efter en halvtimmas krystande, 03.24 hörde jag det vackraste skriket jag någonsin hört och våran dotter valde att titta ut.
Krystandet var inte alls så farligt som jag trodde för nu fick jag ju göra något åt smärtan.
Ondast hade jag i ambulansen.
Jag tyckte att jag fick en väldigt bra förlossning men en tråkig start på grund av bm i Linköping.
Vissa människor har verkligen hamnat på fel plats!

Bebis

Bebisen är ute och det blev en liten flicka som vi visste :)
Förlossningen gick väldigt fort och jag fick åka ambulans.
Jag tänkte skriva en förlossningsberättelse men just nu ska jag bara sniffa bebis!
Vi mår alla bra och vi har fått komma hem igen :)


Plötsligt händer det

Så då var det igång!
Mitt vatten har gått men än har jag inga värkar så vi avvaktar lite.
Jag fick en tid kvart över elva imorgon men får jag värkar innan så skulle jag höra av mig :)
Jag känner mig lite vimsig och undrar om jag verkligen har packat ner allt i bb-väskan?
Behöver man ha napp med sig? För dom har jag inte kokat :P
J gör som alltid när han blir chockad, börjar städa!
Han springer runt och putsar (för det finns inte mycket att plocka undan) och frågar varannan minut hur jag mår :)
Daisy ligger jämter mig i soffan och slappar, hoppas att förlossningen fortsätter lika smärtfritt och lugnt!


Ental

Nu är jag äntligen nere på ensiffrigt!
Det är alltså bara 9 dagar kvar tills lillbusan är beräknad att titta ut :)
Hon är hjärtligt välkommen innan så klart!
Jag kommer ihåg vad glad jag var när jag var inne på 199 och halvvägs, ja alla möjliga nya siffror, men att vara nere på ental trodde jag skulle dröja en evighet till!
På ett sätt har det gått fruktansvärt fort men samtidigt har tiden ibland krupit fram.
Nu är iaf mamma och pappa redo för att få träffa lilla bebisen :)


Besök på förlossningen

Ja fredagens kvällsunderhållning bestod av ett besök på förlossningen.
Jag tyckte att bebisen inte hade rört på sig som hon brukar.
Som när jag går upp på natten för att kissa då brukar hon alltid puffas och visa att hon är vaken men i natt var det ytterst små rörelser och så har dagen fortsatt.
Så jag slog förlossningen en signal och så åkte vi in för att titta till henne.
Allt såg så klart jättebra ut, vilket är otroligt skönt.
Barnmorskan skrämde mig lite med att säga att hon inte kände huvudet!
För några minuter trodde jag att Skruttan låg med rumpan ner men efter ett ultraljud såg vi att huvudet var ner :)
Bm kände inte huvudet för att hon låg så långt ner :)

Efter besöket känner jag mig betydligt lugnare men nu när vi har varit där förstår jag verkligen hur nära det är!


Vecka 39

Ny vecka och större mage!
Nu tycker jag ju att magen inte kan bli mycket större :P
Det är inte jättestor skillnad från förra veckan.
Jag har förvärkar i stort sett varje natt, väldigt sällan på dagen men då får jag vanliga sammandragningar.
Jag får fortfarande väldigt ont när jag ska vända mig i sängen så det slutar oftast med att jag ligger kvar på samma sida tills jag vaknar av smärta eller att axeln domnat bort.

Idag har jag varit otroligt lättirriterad!
Ingenting blir bra och jag blir tjurig för minsta lilla.
Jag äter och sover som jag ska så det är det inget fel på.
Förhoppningsvis har det hela med att göra att kroppen har så mycket att stå i.
Jag har iaf förvarnat sambon att jag har kort stubin :P


Operation få ut bebis

Inatt hade jag fruktansvärd smärta.
Jag tror att det är en blandning av förvärkar, foglossning och bebis som trycker på.
Sambon vaknade till och med av min pustande och frustande inatt.
Han brukar inte vakna när jag går upp och kissar men inatt fick jag några små klappar när jag kom tillbaka.

Så idag har jag arbetat på att hjälpa bebisen på traven mot utgången.
Jag satte på musik på hög volym och så tog jag en svängom med dammsugaren, jag inte bara dammsög utan jag svängde dessutom på mina lurviga ;)
Om det var någon granne som såg så fick dom sig nog ett gott skratt!
Efter dammsugningen bjöd jag upp moppen på en dans, självklart kom kissekatten in med skitiga tassar när jag var färdig :(
Så jag fick krypa på alla fyra och sudda ut de små tassavtrycken.
Förutom att få rent golvet så har jag tvättat kläder, bäddat rent i sängen och fått ett skinande rent kök!
Ikväll ska vi storhandla med för igår kom vi aldrig iväg.
Hjälper inte månen mig inatt så finns det inte mycket mera jag kan göra.
Jag får försöka med promenader, men det är ju inte jättekul när vädret är som det är!


Fullmåne

Jag har ramlat över en myt (får se efter inatt om det blir sanning) som säger att fler föder vid fullmåne.
Att vattnet skulle gå med hjälp av månen.
Ikväll ska det vara fullmåne så vi får se om mitt vatten går.
Det skulle vara kul och skönt om detta stämde in på mig :)
Imorgon vet vi om det stämmer eller inte :P


Ugglor

Hela dagen har bestått i att slöa och sy ugglegardiner.
Får se om gardinerna passar sen eller om det får bli något annat :P
Vi försökte oss på en lite längre promenad förut men det var kallare än vad jag trodde så vi gick inte så värst långt.
Kanske klär jag på mig lite mera sen och går lite längre :)
Innan det ska bara sambon komma hem för då ska vi storhandla.
Det brukar gå bra men nu när jag inte är sugen på nåt så är det lite svårare. Det blir inte bättre av att så fort jag frågar J vad han är sugen på så säger han "jag vet inte".
Förhoppningsvis blir jag lite mer sugen i affären.

Nu, tillbaka till ugglorna!


Veterinär och bm

Klockan är bara halv elva och jag har redan lyckats få i mig frukost nr 2!
Idag skulle jag till barnmorskan kl 9 Men lilla kissen blev dålig igår och började kissa blod :(
Vi fick iaf en tid halv 9.
Allt såg bra ut och veterinären trodde att det hela var stressrelaterat.
Så han fick något lugnande och ska fortsätta få det hemma i några dagar så trodde han sen att det skulle bli bra.
När Flax skulle röntgas fick jag inte vara med så jag smet iväg till bm (jag hade ringt och förvarnat att jag kanske inte skulle hinna men hon hade inte tid förräns på fredag så jag åkte dit en snabbis.)
De såg inget fel i magen på Flax så han borde bli bra igen.

Hos bm gick det med bra.
Mitt blodtryck låg på 115/80 och mitt sf-mått låg på 33.
Bebisens hjärta tickade på lika fint som alltid :)
Dock fick jag världens håll när jag stressade från parkeringen men som tur var släppte när jag kom fram.

Nu ligger vi helt utslagna i soffan och här stannar vi nog ett tag :)


Vecka 38

Ännu en ny vecka och bebis är färdigbakad!
Nu är det fritt fram för lillan att titta ut. Det verkar dock som att hon trivs lite för bra i magen :P
Jag har haft mycket sammandragningar och förvärkar den senaste veckan men som försvunnit de senaste dagarna!?
Idag har jag känt en eller två så jag hoppas att dom är på väg tillbaka och att det händer nåt snart.
Jag inbillar mig att dessa värkar är bra och bara tar mig ett steg närmre förlossningen.
Jag sover som en kratta och jag har fortfarande dålig aptit men jag går upp i vikt så bebisen mår nog bra iaf :)
Imorgon ska jag till bm igen och förhoppningsvis blir det sista gången :)


Vart är magen?

Förut försökte jag ta ett kort bakifrån för att se om magen syntes nåt, och det gjorde den inte :P
Man ser nog bara på min gång bakifrån att jag är gravid.

Tidigare ikväll var vi och hämtade en fåtölj (som jag tänkte amma i) och stackars älsklingen fick bära upp den för trappen själv.
Efter mycket pust och stön så är den äntligen uppe :)
Självklart lagade jag jättegoda biffar till middag för det tyckte jag allt att han var värd!
Det som är kvar nu i barnrummet är att sätta upp gardiner, köpte ett tyg idag som jag tänkte sy gardiner av på måndag när jag är rastlös igen ;P
Sätta upp en rullgardin och en sänghimmel (förhoppningsvis kommer dessa upp i helgen) sen ska jag fota rummet så ni får se hur det ser ut :)

Så här mycket ser man iaf av min mage bakifrån :)


Sömnlöst

Här var det ganska sömnlöst ja :(
De senaste nätterna har jag haft problem med andningen när jag har lagt mig ner, vilket har resulterat i att det blivit väldigt svårt att somna.
Så inatt bröt jag ihop totalt för att jag var så trött (ock kissnödig och värk överallt.)
Då kom jag på den fiffiga iden att bunkra upp med mitt täcke och alla kuddar som var lediga till en stor hög.
Så nu sover jag i en halvsittandes position, inte jätteskönt men jag kan andas normalt och då även somna :P
Sambon som inte hört allt mitt mek inatt frågade i morse varför jag sov med en filt för (inte varför jag hade världens hög bakom ryggen.)
Sen tröstade han mig med att det ju faktiskt inte är långt kvar och ut av allt detta kommer ju något fantastiskt!


Vecka 37

Jag sover som en kratta, vankar fram som en anka och stånkar som en gris.
Så kan man nog sammanfatta mina dygn på bästa vis.
Foglossningen blir bara värre, eller smärtan är lika stark som förut men jag får ont oftare :(
När jag ska vända mig på natten gör det så ont att jag nästan börjar gråta!
Jag har börjat samla på mig lite vätska med, vilket inte är jätteroligt.
Det som är bra dock är att jag är en vecka närmre förlossningen och snart har vi våran prinsessa här :)

Bild på tjockismagen ;)


Nytt tiotal

Då var vi nere på 20-talen.
Nu är det bara 29 dagar kvar tills bebis är beräknad!
Och som ni redan vet så tänker jag inte gå över tiden!
Så med andra ord är det max 29 dagar kvar ;)
Det gäller att vara optimistisk, eller?


Vecka 36

Nu börjar det verkligen närma sig slutet!
Jag känner mig inte rädd för förlossningen längre utan bara helt redo.
Jag har börjat läsa föda utan rädsla och den gör mig bara gott :)

Jag känner mig tung och osmidig, jag är fruktansvärt trött men samtidigt otroligt rastlös och foglossningen dras jag med fortfarande.
Däremot tycker jag att halsbrännan har försvunnit väldigt mycket (dock inte helt.)
Jag lyckas sova ganska bra nu utan att den gör sig påmind (förutom inatt då.)
Kramperna i vaderna är också som bortblåsta!
Helt enkelt så mår jag ganska bra just nu.

Förutom allt bra så har jag börjat må illa igen. Absolut inte hela tiden men alla måltider är inte så lätta att få i sig.
Nåt som alltid funkar är frukt :)
En av mina gravidappar rekommenderade tom att man skulle äta cantaloupemelon (som jag mosat i mig de senaste veckorna) för att den innehöll mycket vitamin k.

 


Förberedelser

Eftersom att jag har valt att inte gå på föräldrargruppen som Storken håller i så valde jag läsa "föda utan rädsla".
Jag har inte kommit så långt än men det känns ändå skönt att få lite information :)
Mötena på Storken låg på sån tid att jag hade behövt gå dit ensam, vilket jag inte alls är intresserad av.
Mötet som sjukhuset håller i ligger med på en ganska tokig tid och fortfarande finns det en föreläsning kvar som jag hinner gå på om jag känner att boken inte räcker.

Nu ska jag krypa på alla fyra och skura under bänken i tvättstugan. Det luktar väldigt illa där inne efter att gubbarna var där och grejade.
Förhoppningsvis luktar det tårta sen när jag är färdig :)

 


Vecka 35

Om två veckor och tre dagar är jag i samma dag som jag själv föddes i.
Jag har trott hela tiden att hon kommer titta ut innan bf så vi får se när hon väljer att göra entré :)
Jag tror att hon börjar fixera sig då jag de senaste två nätterna känt av ilningar och tryck nedåt.
Jag ska inte till bm förräns nästa vecka så då vet jag.
Annars händer det inte så mycket mera förutom att det börjar bli väldigt trångt!
Hon sparkar (eller mer stretar, snurrar och trycker åt alla håll och kanter) och hickar som förut, halsbrännan har jag på nätterna och foglossningen känns i stort sett hela tiden.
Som veckorna innan helt enkelt :)

Fortfarande blir jag lika glad och fascinerad när hon bökar runt i magen :)

 


Vagnen

Så äntligen har jag fått ihop liggdelen!
Det var verkligen inte det enklaste, jag fick ta i för kung och fosterland så nu är jag helt slut.
Jag kunde ju bett om hjälp men jag-kan-själv ekade i mitt huvud :P
Jag har nu bara småsaker kvar att fixa och jag kommer nog använda mig av onlineshopping ;)

Vädret idag har ju varit helt underbart!
Nu längtar jag ännu mer tills bebis vill komma så jag kan gå ut och provköra vagnen :)

 


Inte så bra

Idag mår jag som en kratta!
Jag känner mig yr, snurrig och matt.
Jag dricker en massa vatten för att det ska bli bättre.
Jag har tryckt i mig en daim (fast att jag inte ens var sugen) ifall blodsockret var lågt.
Nu ska jag försöka vila lite för att se om det blir bättre. Jag ligger vaken varje natt nu utan att kunna sova och jag sover inte på dagen så det kanske bara är tröttheten som kommit ifatt mig?


Tidigare inlägg
RSS 2.0