.

Igår var jag sängliggandes nästan hela dagen för att jag hade så fruktansvärt ont i huvet.

Jag brukar sällan gå och lägga mig innan kl 23 om kvällarna men igår var jag tvungen att bädda ner mig kl 21(!) Min sambo var världens gulligaste som hjälpte mig laga maten, plocka in efter maten, hämta panodil och gå ut med hunden för kvällen.

Det var inte bara det att jag hade ont i huvudet utan det kröp sig ner sakta i nacken med, hur jag än låg så gjorde det fruktansvärt ont :(

Imorse när jag vaknade så var all smärta borta. Jag tyckte att det var jättekonstigt eftersom att jag hade haft så ont i går, jag förväntade mig att det skulle sitta i ett par dagar.

När klockan började bli lite mera idag så kände jag att värken var på väg tillbaka, men jag viftade bort det, drack en celsius och gick iväg till gymmet.

Efter två övningar så pallade jag inte mer! Jag var tvungen att avbryta träningen och gå hem :(

Nu ligger jag nerbäddad i soffan, besviken på min kropp och bara less på att det dyker upp något så här jobbigt just när träningen går så bra!

Jag var superpeppad idag, jag skulle träna axlar/armar och ge mig på 6km. Jag tror att jag hade klarat 6km lätt idag med den viljan som jag hade! Jag har inte sprungit 6km på flera år!

Suck, pust och stön. Jag kan inte göra mycket mera än att gilla läget, inte för att jag vill det utan för att jag måste!