.

Fy jag tror nog inte att ni förstår vilken ormfobi jag har! (Det här inlägget kommer att ta lång tid för min space-tangent vill inte fungera riktigt!)
Imorse när jag gick med vovven rörde det sig något i busken och jag blev livrädd och ville springa hem men jag sansade mig och gick.
Sen skulle jag på en sväng med mina grannar och då rör det sig något igen, självklart blir jag mycket rädd och skriker till och fick snällt förklara att jag är fruktansvärt rädd för ormar.
Dom var självklart jättesnälla och sa att det var säkert en padda (eftersom att vi inte såg något.)
Sen promenerar vi vidare och ena grannen skriker en orm!!
Heliga bananer tänker jag och fryser till is, sen börjar jag sakta backa med vovven och försöker kolla lite åt något annat håll.
Ormen var en pytteliten en (men fortfarande en orm!) halvt död, fast den rörde lite på svansen (hörde jag, självklart tittade jag inte.)
Mina vänner ville döda den helt eftersom att den led (trodde ena grannen) så dom plockade upp en sten och jag backade mer och mer bakåt, jag var nästan hemma igen.
Så slängde dom stenen ett par gånger och puttade in den i skogen igen (när ormen var helt död.)
Jag ville fortfarande inte kolla och för att komma förbi var jag tvungen att springa, så jag och vovven tog sats och sprang, det fortaste vi kunde förbi, utan att tittta, jag blundade nästan.
När vi hade kommit halvvägs kunde jag slappna av lite men jag vet inte hur jag ska klara av min löprundor för den låg just på den vägen :(

En annan grej är att någon granne är jävligt tjurig och ganska barnslig. Denne granne har gått med barnvagn rätt över allas tomter och över min nyaplanterade buske som låg ner på marken när jag kom hem :(
Vi såg barnvagnsspåren i gräset och jag förstår inte varför den ska promenera över allas trädgårdar, är denna nyfiken och vill spionera eller vad?
Kan den inte bara sköta sig själv och låta mig vara i fred?