I <3 Träning

Jag älskar att träna, det bara är så! Persbrandt sa nåt annat :P
När jag tränar kondition är det som om allt annat runtomkring försvinner. Det är jag och maskinen som existerar.
Jag älskar hur jag tänker, det är verkligen som att jag har en ängel och en djävul på axlarna.
Jag kan känna att jag börjar bli trött och bara vill sluta, men precis när jag ska klicka på stopknappen är det som om någon annan rör min arm till riktning mot motståndsknappen. Då klickar jag på den istället och det blir ännu jobbigare!
Det är som att jag straffar mig själv för att jag tänkte avbryta, att jag gör det jobbigare istället. När detta händer då kan jag inte motstå att småle mot mig själv :)
Jag älskar när det blir så för då vet jag att jag har mer energi och då går allt helt plötsligt mycket bättre.
Jag älskar även när det är lite jobbigt, när jag får kämpa mig fram för det är så otroligt skönt att vara slut efter träningen. Vad är det lixom för mening med att träna om man ändå inte blir trött? Då har man ju hur mycket mera som helst att ge!
Nu kanske ni inte alls förstår hur jag menar men för mig är detta träning och jag känner så nästan varje träningspass och när jag inte känner så då förstår jag att kroppen behöver vila eller att jag kanske inte är riktigt hundra. Jag har helt enkelt lärt känna min kropp nu :)

Är det någon mer av er som känner så här? Eller är jag helt ensam? :P

Idag blir det benträning, massa ben!
Celsiusen är uppdrucken så det är bäst att jag beger mig mot gymet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0